Lika som bär?

För att förtydliga. Eric och Fiffi. Förbluffande lika eller hur!

Morabesök

Ikväll kom min farmors granne Johanna på besök. Hon är i stan på kirurgkonferens i några dagar och lyckades smita iväg för en middagstur ut till Brooklyn. 

Hon hade med sig fina presenter, bland annat dom här tepåsarna med kungafamiljen. Jag som älskar kungahuset blev ju såklart jätteglad. Och Juni blev överlycklig över hennes plåster med päls. Älska Designtorget, man blir som aldrig besviken när man får en present därifrån. 

Om ni behöver en titthålsoperation är det förövrigt till Mora ni ska åka. Nu har ju jag ingen personlig erfarenhet av hennes titthåls-skills, men jag kan däremot garantera att hon är en av Sveriges trevligaste kirurger. 

One of those days

Igår var dagen då jag slog i huvudet i badrumsskåpet och hade huvudvärk i 10 timmar. Det var även dagen då vår nanny avbokade 5 minuter innan hon skulle vara här och Fiona grät hela dagen. En jävla skitdag med andra ord. 

Som tur var kom min gamla kompis Nick på besök. Jag och Nick jobbade tillsammans i Boston för hundra år sedan. Jag lagade köttbullar och vi avhandlade livet ända tills alldeles för sent på kvällen. 

När ens barn vaknar klockan 6 på morgonen är i och för sig allt efter klockan 10 ALLDELES för sent. 

En skitdag som slutade riktigt bra med andra ord. 

Vår

I Scituate är det vår. Våren klär mig mycket bättre än vintern. Visst känns allt genast lite lättare när våren kommer? Så även mina motionspromenader. Ett plus är luften här vid havet. Det känns som om jag inte andas riktig luft sen jag kom till New York. Här luktar det tång och salt istället för avgaser och sopor. 

Det hela toppas med Filip och Fredriks podcast i hörlurarna. Det finns inget bättre, på riktigt. Deras podcast är den roligaste, smartaste podcasten som jag någonsin har lyssnat på. 

Inte för att jag vill pracka på er nåt - men om ni inte har lyssnat på dessa två genier så måste ni genast SPRINGA (mentalt alltså) till Itunes och börja ladda ner.

Om att lämna en kommentar

Nu ni ska jag berätta för er (alltså Katti) hur man lämnar en kommentar här! För ni vet väl att det inte finns något som jag blir gladare över. På riktigt alltså. Jag blir JÄTTEGLAD över kommentarer. Ibland känns det som om jag skriver en dagbok som bara jag läser. Vilket också skulle vara fint, men inte lika fint som att veta att ens familj och vänner läser och följer mitt rätt så alldagliga liv over here. Det får mig att känna mig lite närmare hemma. Ibland saknar jag nämligen er alla så det gör ont i magen. 

Aja. Hur man kommenterar var det ja. Jag vet att det är lite struligt men om man bara lär sig är det lätt som en plätt.

Man klickar på 0 kommentarer eller ibland kan det kanske stå 2 kommentarer - ni förstår, där klickar ni och då kommer det se ut så här; Kommentera som: och så har ni massa val. Här är trickset! Välj ANONYM. Och så följer ni resten av instruktionerna. Och så glömmer ni inte att skriva under vem ni är i texten istället!

Se sådär! Kommentera nu när ni vet hur man gör!

På tåget

På väg till Scituate i några dagar medan Eric är i Sverige.

Ibland undrar jag om jag är lagt lite åt självplågar-hållet? Just nu känns det så. Fiffi håller på och äter upp tangenterna, Juni klättrar på sätet och vi har 3 timmars resa kvar. Och så toppar vi det med fyra dagar med mina svärföräldrar.

Hoppas dom bjuder på vin åtminstone.

Så här skulle jag och Fiona ha sett ut om vi vore aliens. Om nån undrade alltså.

Just nu...

...DÖR jag över 30 grader i februari som finns på svt.play.

Ghana!

Den 10:e augusti har jag och Eric varit gifta i 10 år - ja seriöst, fatta - 10 ÅR! Det är ju mer eller mindre en livstid. 

Och vilka underbara 10 år det har varit sen. 

Vi har pratat fram och tillbaka om vi skulle göra något speciellt. Först tänkte vi ha en jättestor fest för alla vi tycker om, men sen kändes ju helt plötsligt den idéen jättejobbig nu när vi bor här i Uvesa, sen tänkte vi att vi kanske skulle hyra hus i Italien och bjuda ner alla vi tycker om, men efter lite googling kom vi fram till att vi lika gärna kunde köpa en lägenhet i innerstan i Stockholm för dom pengarna. 

MEN! När Eric överraskade mig på min födelsedag med att ta med mig på Ghana-restaurang kom vi på det. SÅKLART vi ska tillbaka till Ghana! 

Och det roligaste är att Erika och Tess följer med! Det blir precis som förr i tiden!

Födelsedag

Det här med födelsedag är ett känsligt kapitel för mig. Jag vill helst fira så mycket som det bara går. Jag har aldrig brytt mig nämnvärt om alla hjärtans dag, bröllopsdagar och alla såna där högtider, men jag tycker att det är något fint med att man har EN dag om året som är ens alldeles egna.

Som tur är har Eric förstått hur viktigt det är för mig, och han anstränger sig alltid lite extra. (Aja, att jag börjar hinta minst en månad innan kan ju förstås ha något med att göra med saken) 

Morgonen började med sovmorgon och frukost på sängen. Jag fick ett par fina rosa solglasögon av Juni som hon hade valt ut. Jag fick även ett rosa paraply som hon var mycket nöjd med. 

Sen hade vi fixat barnvakt hela dagen och halva natten. Så här glada var vi när vi gick hemifrån!

 Vi promenerade runt i Park Slope. 

 Där vi även drack och åt lunch. En mimosa före klockan 12 kan ju göra vem som helst på bra humör.

 Parkhäng och sen en matinéfilm. 

 Efter bion hade Eric lyckas nosa upp den enda Ghanianska restaurangen i hela New York. Där smed vi planer för framtiden, åt get och drack inhemska ölen Star.

 Vi åkte in till Manhattan och köpte en ny iphone till mig i födelsedagspresent. Ja, försäkringsbolaget var ju också med på den presenten såklart. 

Sen. Mer drinkar, en till bio och skönt häng. 

Sammanfattningsvis 5 stjärnor av 5 möjliga. 

Synd bara att man blir äldre när man fyller år, annars skulle jag vilja att det var min födelsedag minst en gång i månaden!

Panta mera

Härligt med burksamlare som tar sitt jobb på allvar. 

De finaste jag har

Idag var dagen då jag tyckte att det var en bra idé att ta Fiona i babybjörnen och ge mig ut på fyra timmars ärenden. 

Efter en halvtimme började hela kroppen värka men då var det för sent att vända tillbaka. Helt förvånad inser jag att hon inte är en liten baby länge. Hon väger verkligen hur mycket som helst.

Sen gick vi till parken och Juni försökte lära Fiona att krypa. 

Nu ikväll tänker jag på att det känns som om tiden är så flyktig, och så oändligt värdefull. Jag tänker att jag faktiskt inte vet om jag kommer att vara nybliven mamma en gång till. Att det jag upplever med Fiffi nu kanske är för sista gången. Snart kommer hon krypa iväg från att vara baby. 

Jag ska verkligen försöka att bli bättre på att ta vara på varje minut med mina vackra, fina flickor. 

Tanken ikväll: Jag gör vad som helst för er. 

Min dag i bilder

Eric åkte till studion och jag, Fiona och Juni har haft en heldag in the neighbourhood. 

Vi började dagen med lite mexikansk mat. Juni var mycket bekymrad över att det tog lite tid för maten att komma. Sen var hon ännu mer bekymrad över att jag hade beställt bönor till henne. 

Bekymrad var kanske inte rätta ordet, ILSK passar bättre.

 Sen begav vi oss till lekplatsen som ligger runt hörnet där vi bor. 

Där var det 20 grader varmt i solen. Jag spann som en katt, åtminstone tills både Juni och Fiffi började gallskrika i kör. Då var det dags att gå vidare. 

Vi åt lunch och sen gick vi vidare mot Prospect Park. Så här ser husen ut tre gator bort från där vi bor. Flott va!

 Väl framme hittade vi en ny lekpark, till Junis stora förtjusning. 

 Så här ser vår gata ut, lite mer ruff än dom där paradhusen som finns några gator bort. Men så är det när man flyttar till Amerika på mammapenningen.

 Det kryllar av bilverkstäder och biltvättar. SÅ SYND att vi inte har bil bara.

Det var det hele. Det blir inte så mycket roligare än så. 

Street smart

Köpte en säng och fick den hemlevererad, inser att det är en jättegammal madrass som stinker rök och med fjädrar som gör ont. Pratar med lite folk och får höra att det är vanligt, att dom tar gamla madrasser och plastar in fint och säljer dyrt.

Köpte en begagnad iphone som inte funkar. Gick tillbaka och 30 indier försökte övertala mig i en timme att det minsann inte var nåt fel på telefonen, ja förutom att man inte kunde ringa på den då.

I morse svämmade toaletten över och då fick vi reda på att i de flesta lägenheter i NYC får man minsann inte slänga toalettpapper i toaletten, utan det ska slängas i en hink som man har bredvid toaletten. (äckligt eller hur!)

Pratade med en tjej angående dagis åt Juni. Listan på vad vi måste passa oss för ska jag inte tråka ut er med, men den var LÅNG.

Om man går för långsamt på gatan skriker folk på en, samma sak om man går för snabbt.

Vi är VERKLIGEN inte street smarta nog för NYC. Det är som om folk här ser det som en sport att försöka luras så mycket det bara går. Alla är hustlers. 


För mig som har gått runt hela livet och trott att jag är super-street smart är det en förvirrande insikt. 

Art

Juni tar seden dit hon kommer och klottrar lite i parken.

Hon är sin faders dotter, det är en sak som är säkert.

Prospect Park

Vi bor ungefär en kvarts promenad från Prospect Park - Brooklyns svar på Central Park. En jättepark mitt bland all kaos. Det känns som om vi kommer hänga här en hel del i vår.

Igår besökte vi deras zoo. 

Den röda pricken är vårt hus! Men oroa er inte, om ni kommer och hälsar på kan ni få den exakta adressen, ni behöver inte skriva ut det här blogginlägget. 

Ja, alltså så här såg det inte ut igår. Snott från Internet rakt av.

Mamma

Igår var sista kvällen för mamma innan hemfärd till Stockholm, och det firade vi med en tur in till storstan. Middag i Little Italy, drinkar på det HÄR stället och sen en tur till Time Square för att få tillräckligt med neounljus-strålning för det här året. 

På hemvägen glömde jag min iphone i taxin. Det känner jag en sådan sorg över att jag inte ens orkar skriva om det här. SÅ. JÄVLA. VÄRDELÖST! 

Känslan i natt när jag våndades över att min telefon för alltid är borta. Går kanske att likna vid att bli inlåst i en sextortyrkammare norr om Skövde. TYP.

Mamma hade så kul här så hon slog till på att boka en till resa över påsk. Hon åker mer eller mindre hem och packar om och sen kommer hon tillbaka. HIMLA HÄRLIGT tycker jag!

Hasidic jews

Runt 80% av dom som bor på vår gata ser ut så här.

Stök och städ!

Hang in there! Imorgon ska jag berätta ALLT om mina nya hoods! För tillfället är det lite för körigt med flyttkartonger och annat trist.

Dan före dan

Jävlar i min låda vad sjuka vi har varit, både jag och mamma. Eric och kidsen har dock klarat sig utan större skador, vilket var tur. Det finns ju få saker som är jobbigare än att ta hand om sjuka barn när man själv ligger på dödsbädden. Nu börjar vi dock se ljuset i tunneln! Både idag och igår har vi lyckats ta oss ut på några timmars shopping, utan att falla ihop och dö på plats.

Eric och Juni har varit ute på äventyr på det HÄR stället. Som Andys lekland fast med olika konst-stationer istället. Himmelriket för Eric med andra ord.

Och här har vi finaste mamma och världens bästa mormor - jag bävar redan för hur tomt det kommer bli när hon åker hem.

Imorgon är det dags - ÄNTLIGEN flyttar vi! Nog för att det har varit behändigt och härligt att bo mitt inne på manhattan, men vi är verkligen urtrötta på lägenheten vi bor i. Allt är vint och snett och lite för smutsigt. Dessutom innebär det att Juni snart kan börja på dagis, vilket verkligen känns som att det är på tiden.

Jag återkommer imorgon med bilder på vår nya crib!

Dödsbädden

Ligger här på min dödsbädd och drömmer mig bort till sommaren. Tveksamt om jag överlever tills dess dock. Mina febersvaga leder värker bara jag rör mig. Eric är i Atlanta och mamma är minst lika sjuk som mig. Vi går runt som två vålnader och jämrar oss och jämför sjukdomssymptom. 

Vi är båda på det klara med att det här KAN vara våra sista dagar i livet.

Skönsång

Det här inlägget är till Maria och pappa, de enda två personerna jag känner som inte har Facebook. Här är Erics nya video.

Och nej, det är inte jag som är tjejen i videon. Slående likt förvisso. Däremot är allt filmat i St Croix när vi var där på semester.

Vi fick just reda på att Eric ska va med på Leno den 10:e april, så om ni har vägarna förbi LA så hojta till. Annars går det ju minst lika bra att kolla på teve, för vem har egentligen vägarna förbi LA bara sådär?