Och så det där med vänner igen

Idag åkte Penny och Kristin hem. De senaste dagarna har varit rätt så omtumlande. Man kan säga att vi körde en copy-paste på Erikas vistelse här, men ännu mer intensivt eftersom allt skulle klämmas in på bara några få dagar. 

Eric hade hand om barnen och jag är så tacksam över att han förstår mig. Jag behöver verkligen dom där stunderna. Klä upp mig i finaste kläderna och högsta klackarna, äta middag i timmar med underbart kloka och fina vänner, dela hemligheter, stanna ute alldeles för länge och ligga och fnittra i timmar dagen efter.

Alltså, det är inte så att jag inte älskar att bygga med lego och kolla på Dora the Explorer (eh, älskar inte alls men säg inte till nån, vill ju inte få stämpeln dålig mamma) men ibland behöver man helt enkelt lite Penny och Kristin-glamour i sitt liv. 

Som tur är kom mamma och avlöste dom, nu ser jag istället fram emot två veckor av skönt häng och hjälp med barnen.


Och så var det de där med träningen.... 

En lång dag

Idag kom Junis bff (best friend forever för er oinvigda) över i några timmar. Först var det lite stökigt att ha hand om tre barn under tre år, och samtidigt försöka tvätta, laga mat och städa, men efter en halv pillerkarta lugnande blev det riktigt mysigt. 

Jag bestämde mig för att göra min nya paradrätt. och dra mig baklänges vad poppis den var. Gott folk, ni behöver bara ett paket korv och ett paket spaghetti, sen kommer ni för alltid att vara kungar i köket i era barns ögon. 

 Ni tar ett gäng spaghetti och trär på korven. Tänk halsband.

Jag har aldrig sett såna små människor sluka maten så snabbt. Det suckades av välbehag runt matbordet, och för första gången under hela dagen var alla tre tysta samtidigt.

Sen gick vi och åt en härlig hejdå-middag med pappa och gänget på The Farm.  Där dog vi godhetsdöden. Maten på The Farm. Oh my god. Blir liksom aldrig besviken.

Imorgon åker pappa hem och det är lite sorgligt. Många döttrar tycker nog att deras pappa är den allra bästa, men i mitt fall stämmer det verkligen. Jag skulle vara helt vilsen om jag inte visste att han alltid fanns där. Oftast för att stötta, ibland för att ge goda råd (som jag sällan lyssnar på) och ibland bara för att reta gallfeber på mig genom att titta på textteve och lyssna på sportradion alldeles för högt i bilen.

Tack för den här gången pappa. Vi avslutar med en härlig Dylan-favorit tycker jag! Kom tillbaka snart. 

Ingrid

Idag frågade äntligen min bästis Bea om jag ville vara lilla Ingrids gudmor. Det var så vackert och tårdrypande hela samtalet att jag blev alldeles tagen.

Skoja. Det var inte alls vackert och tårdrypande. Bea är min minst sentimentala vän och frågan mumlandes fram mellan massa annat prat. Jag fick avbryta henne och fråga om jag verkligen hade hört rätt. Frågade du mig just om jag vill vara gudmor? 

HERREGUD. 

Det är JU HUR STORT SOM HELST!

Nu några rader till Ingrid. 

Du känner inte mig. Än. Vi har bara sett varandra på skype och sen en gång för en evighet sen, när du bara var några veckor gammal. Men oroa dig inte, jag kommer komma hem snart och då kommer vi lära känna varandra jättebra. 

Det är mig du kommer att bo hos när ditt syskon kommer och dina föräldrar är alldeles vindögda av trötthet och den nya babyn bara skriker. Det är jag som kommer ge dig kakor även fast det inte är helg och det är jag som är mamma till dina kompisar Fiona och Juni.

Det är jag som kommer hämta dig på dagis när din mamma inte kan, och det kanske är jag som även kommer hämta dig när du har druckit alldeles för mycket häxblandning och inte vågar ringa hem. 

Även fast jag inte är visast i stan ska jag försöka lära dig några av dom sakerna som jag önskade att jag visste när jag var liten. Som att även om hårfärgen på Konsum bara kostar 79 kronor så blir det aldrig bra. Aldrig. Och att du aldrig ska låta någon annan definiera vem du är, speciellt inte en kille. Att om du tror tillräckligt mycket på dig själv är inget omöjligt. Det är nog det viktigaste. Att lära sig tro på sig själv och inte oroa sig så mycket. 

Ja, och att inse att killar inte är speciellt smarta. Speciellt inte finniga tonårskillar. Det önskar man ju att man hade vetat när man var yngre. Verkligen en lesson for life. Amen!

Vad jag längtar efter dig fina lilla guddotter. Vi kommer att ha det så himla roligt du och jag. 

SWAG

Om det går dåligt för Barak Obama i nästa val kommer han iallefall inte behöva stå arbetslös. 

Det finns ju hur många alternativa karriärer för den mannen som helst.

Sverigevecka

Gotland har sin stockholm och medeltidsvecka, Båstad har sin stekarvecka och till och med Saint Tropez har sin Sverigevecka. 

Då är det väl självklart att även jag ska ha en Mora och Sundsvallsvecka. Igår kom pappa och gänget och det firade vi med mexikansk mat på det HÄR stället. 

Het dejt

Idag skulle jag och Eric spendera lite quality time tillsammans. Det har varit lite körigt här och det känns som om vi knappast har sett varandra den senaste tiden. Eric bara "vi åker in till stan och gör nåt roligt. Lita på mig" 

Med ROLIGT menade han tydligen att träna. 

Älskar att jag ser så sammanbiten ut. Den enda bilden jag har av våran heta dejt. Resten av tiden hade jag blodsmak i munnen. 

 Den här devisen gällde alltså inte. 

Washington Square Park

Nu har ju inte jag varit i alla parker i världen (typ inga alls nu när jag tänker efter) men jag vågar ändå påstå att washington square park är en av de bättre om man vill titta på roliga människor. 

När jag frågade Fiffi hur hon ville spendera dagen var det just det hon sa. Jag vill titta på roliga människor. Och ta en sväng förbi Dermalogica-affären i Soho. Konstig unge det där. 

Sagt och gjort. Vi satt på oss det somrigaste vi hade hemma och hoppade på tunnelbanan in till stan. 

 I parken spelades det musik...

...av alla möjliga slag.

Och dansades. 

Hare Krishna-gänget hade vägarna förbi...

...dom sjöng nog en extra sång för dom här tappade själarna.

Och sen finns det ju dom som varken har pengar eller utseendet på sin sida. 

I alla parker av rang finns det alltid en duvgumma/gubbe. Det slår aldrig fel. 

 Fiona fick en sång sjungen bara till henne. 

 Men jag tror att hon tyckte det var roligare att gunga.

Och till sist, dom obligatoriska chackgubbarna, ingen park i New York är komplett utan dom.

 När vi hade fått tillräckligt med intryck för en livstid tog vi en tidig middag på en uteservering. 

Det var det hele. Nu städ på agendan tills syrran kommer. Och tjuvlyssning på grannarna som grälar så högt att jag kan höra nästan alla förolämpningar dom skriker till varandra.

Båda är jazzkritiker. Vem visste att dom kunde vara så aggressiva? 

Back in Business

Efter några dagar av välbehövlig hälsoretreat uppe i Boston åkte jag, Fiona och Erics bror Nick ner till staden som aldrig sover. Nick hade packat bilen full med alla hans ägodelar, från och med nu är även han en New Yorkare, och peppen i bilen var stor. 

Överlag en bra dag faktiskt, även fast den mest spenderades i bilen. Inga bilköer, nästan inget skrik från Fiffi och jag har bara sett en liten mus i köket sen vi kom hem. Det är dom små sakerna i vardagen som gör en lycklig sägs det ju. 

OCH imorgon kommer min kära syster med man och hälsar på i en hel, härlig vecka. Syrran hade hittat 1 000 dollar i cash som hade legat hemma och skräpat, så jag antar att det kommer bli en hel del shopping för deras del. 

Solande mamma

Nyheterna här är fyllda av rapportering om kvinna i New Jersey som kallas The Tanning Mom. Hon anklagas för att tagit med sin dotter in in solariet så att dottern har blivit bränd. 

Förskräcklig historia. The Tanning Mom nekar till att ha tagit med sig sin dotter in i själva solariet. Hon säger att det finns folk som är emot henne "because they're jealous, they're fat and they're ugly."

Hon nekar dock inte själv till att ha spenderat rätt så mycket tid i solariet. 


Folk är ju som galna i den här historien, som ni kanske förstår. Det senaste jag hörde är att en "action figure" docka snart kommer att finnas i handeln. Only in America säger jag bara. Kapitalismens högborg. 

Tinkerbell

Juni har fått en ny älsklingsfilm som hon tvingar mig att titta på i tid och otid.

Tinkerbell. 

Jag skulle ju (om jag vore normal) kunna störa mig på hennes fåniga röst, för stora bröst, smala midja och sexistiska kläder. Men nej, det enda jag kan tänka på är hennes alldeles för tunt noppade ögonbryn.

Hon ser ut som en 14-årig kickers från Bredäng. Det passar inte alls hennes image. Disney måste ju styra upp dom där ögonbrynen tills det är dags för en uppföljare. 

Rent instinktivt känner jag att jag borde knåpa ihop ett brev till regissören. Nån nytta måste man faktiskt göra här i världen.

Penn Station

Idag packade vi väskorna och for in till Penn Station. Erika och hennes 26 kilo tunga väska som var fylld av shoppingfynd begav sig hem till Sverige och jag tog tåget upp till Boston. 

Avsked är det som är jobbigast med att bo utomlands. Att inte ha min familj och mina underbara vänner hos mig hela tiden gör mitt hjärta tungt. Jag börjar nästan grina när jag tänker på att Erika inte kommer vara i New York när jag kommer tillbaka. 

Nu sitter jag på snabbtåget till Boston och önskar att tåget kunde gå ännu snabbare. Jag längtar efter Eric och barnen. SÅ HIMLA MYCKET. Nästan så att det gör ont i hela magen bara jag tänker på dom. 

Som ni märker är jag lite känslig idag. Kan bero på att vi kom invinglandes klockan halv 6 imorse.

Den här dekadensen. Dör över den. Tur på ett sätt att Erika åkte hem för annars vet jag inte HUR DET HADE SLUTAT.

Sightseeing 2.0

När jag och Erika planerade hennes vistelse här pratade vi om allt vi skulle göra. Museum som skulle besökas, Empire state building skulle åkas upp i och stosning i Central park stod på agendan.  

Ah alltså. Så blev det ju inte. Det närmaste vi kom till Empire State Building var Zara-affären på samma gata, och nåt museum har vi inte ens varit i närheten av. 

Istället har vi fokuserat på andra saker.  

Vi har druckit findrinkar

 Och ätit bakismat

Vi har varit inne på Lower East Side och ätit jättegod pizza på PULINOS, älskar det stället....

...nästan lika mycket som jag älskade att dricka champagne och äta pakistansk mat hemma 

 Vi hann även med att gå på efterfest på 42:a våningen tills klockan 6 på morgonen med en tjej som såg exakt ut som Lady Gaga

 Det mina vänner, var så himla mycket roligare än Empire State Buildning

Vi har ätit god brunch och druckit bloody marys. 

Och det närmsta sightseeing vi kom var idag när vi tvingade iväg oss till Time Square

 Där träffade vi bland annat Shrek, men han var mest upptagen med att prata i telefonen.

Framförallt har vi pratat, gråtit och skrattat väldigt mycket.

Faktiskt mycket bättre än MoMa och Frihetsgudinnan. 

Rap

Tankar som for genom mitt huvud igår när vi var på rap battle.

1. Shit vad jag är vit

2. Shit vad jag känner mig som om jag är med i filmen 8 mile

3. Shit vad det här inte är lika coolt som i filmen 8 mile

Sen gick vi på nattklubb och även där var vi dom enda vita. Om Erika bara hade varit lite mer öppen för nya möjligheter skulle hon kunnat ha fått ett green card där och då. Killarna var som tokiga i henne. 

Det bästa med att vara ute till klockan 5 var att jag kunde sova hur länge jag ville i morse. I teorin alltså. I praktiken ringde Eric och väckte mig klockan 10 för att snick-snacka lite.

Pluspoäng

Eric har gjort det finaste man kan göra för en trött småbarnsmamma. Han har tagit med sig flickorna upp till Boston över helgen så att jag och Erika verkligen kan unna oss. Va ute länge. Sova länge. Äta mat länge.

Vi ska göra allt LÄNGE. Speciellt sova.


Den peppen. STOR.

Det godaste som finns

När jag var liten åt jag typ en sak. Spaghetti och köttfärssås. Hemma i Sverige minst några gånger i veckan, men när vi var ute och reste tog jag min besatthet till nya höjder. Jag tvingade till mig spaghetti både till frukost, lunch och middag. Jämt. Under flera år. 

Och jag tröttnade ALDRIG.

Konstigt att jag fortfarande inte kan gå på restaurang och beställa något annat om den rätten finns på menyn. Tvångstankar kanske det kallas. Jag tog med Erika på det här stället i Park Slope, och beställde självklart spaghetti och köttfärssås.

Väldigt gott var det!

Måndag

Jag och Erika tog med oss en överpeppad Juni till Coney Island, bara för att upptäcka att det fortfarande är stängt på vardagar.

Junis besvikelse. HERREGUD.

Som plåster på såren hängde vi på stranden istället. 

Och kollade på alla stängda karuseller. 

SOM TUR VAR hade akvariet den goda smaken att vara öppet. Där tittade vi på olika fiskar och en sjölejon-show. 

Erika har färgat håret ljust. Fint tycker jag. 

Sen åkte vi hem och gjorde den absolut äckligaste köttfärssåsen jag någonsin ätit. På kalkonfärs. Leandra och Dustin som kom över på middag bad inte om att påfyllning, och sen åkte dom hem.

Det var den måndagen.