Man kan ju lätt konstatera att kraven inte är lika höga här i USA. Saker vi tar för givet av våra killar hemma i Sverige är inte alls så självklara här.
 |
| Father of the year! |
fredag 6 januari 2012
En liten reflektion
Folk här i USA är alltid alldeles till sig över hur bra pappa Eric är. Jag tränar med Laurie och hon frågar var barnen är. Eric är hemma med dom. OMG, he is just an amazing father! Köper kaffe på Dunkin Donut och Eric har Fiffi i baby björnen. I wish my husband would carry our child like that säger kaffetjejen. Hemma hos Nana Walsh och Eric leker med barnen. Alla Erics fastrar pratar i unisont över vilken bra pappa Eric är som leker med barnen. När jag berättar att pappor tar ledigt en halvår för att vara hemma med deras barn håller folk vanligen på att falla baklänges.
Jag har varit lite stressad
Ber om ursäkt för dålig uppdatering. Vi har varit lite stressad de senaste dagarna. Det är dags att börja prestera! Vi har redan gått miste om massa värdefull tid.
HERREGUD!
Juni åker till Nordkorea redan i morgon på träningsläger.
onsdag 4 januari 2012
Min morgon i bilder
Jag och Juni bestämde oss för att ta en liten promenad i morse. Vi satt på oss våra solglajjor och begav oss till lokala mataffären.
Väl framme blev jag så stressad över att all mat i det här landet innehåller socker. ALLT alltså.
Så då bestämde vi oss för att gå och äta frulle nere på Front Street istället.
Juni tog god till på sig att bestämma sig sig för vad hon ville ha.
Till sist bestämde hon sig för chocolate chip pancakes. På tal om socker alltså.
Man kan ju lugnt säga att hon var nöjd med sitt val.
Nu är vi hemma och Juni springer runt helt översockrad. Hur mår ni? Jag saknar er!
tisdag 3 januari 2012
måndag 2 januari 2012
Snövit och äpplet
Idag unnade jag mig det finaste klistermärket till min dator. Finns att beställa HÄR om ni är intresserade.
Jag undrar vem som kommer bli mest förtjust, Juni eller jag?
Paradiset here I come!
Nu är det bestämt! Vi tar vårt pick och pack och drar till St Croix några veckor innan flytten ner till New York. Jag vet, värsta skrytinlägget och jag kan tänka mig att ni smyghatar mig lite nu. Men jag kan inte låta bli. Jag är så himla glad att det kommer bli av. Jag är gladare än ett barn på julafton. Tänk er tre veckor på en strand som ser ut sådär? 2011 var ett långt år med lite sömn och mycket barnskrik för mig. Utan er - min underbara familj och fina vänner vet jag i ärlighetens namn inte om jag hade klarat det. Lite som ett marathonlopp som avslutas i - tja om bilderna stämmer med verkligheten - paradiset. Åh vad jag ska ligga under den där palmen och njuta. Kanske läsa några böcker och dricka paraplydrinkar.
(JA, jag vet att det inte kommer bli nåt ligga under en palm och njuta. Det kommer mer bli gå runt med en Fiffi som gråter och Juni som är ilsk för att det inte finns några rosa plåster att få tag på nånstans. Men nu när jag ligger i min säng här hos Erics föräldrar och drömmer mig bort så har mina barn förvandlats till världens snällaste och jag läser ut bok efter bok. Det är mycket roligare så.)
KOM OCH HÄLSA PÅ VETTJA!
Inte speciellt dyrt från Sverige, kolla HÄR exempelvis. Vi har ett extra rum!
Nyår
Jag har alltid tyckt att nyår är en överskattad högtid, och eftersom våra barn vaknar upp runt 4-snåret varje morgon hade vi bestämt att vi bara skulle vara hemma och ta det lugnt i år.
Runt 2 på eftermiddagen när vi fortfarande hade på oss pyjamas och Eric pratade om att vi inte skulle laga någon mat utan äta rester från dagen innan fick jag dock panik. Nån måtta får det väl ändå vara på hur obrydd man kan vara över nyårsafton. Jag tvingade honom att ringa ner till Rivas - bästa restaurangen i Scituate och boka bord. Som tur var fanns det ett bord ledigt klockan 5.
Jag och Eric firade således in det nya året kl 17 med drinkar, vin och världens godaste mat, tillsammans med hälften av alla gamlingar i stan. Det var som om pensionärsförbundet hade sin årliga stämma där, så hög var medelåldern.
Men kolla vad glad jag var! Under middagen fick jag en stark känsla att 2012 kommer bli ett bra år. Eller så var det bara den extra starka cosmopolitan som pratade, vad vet jag?
Scituate
Det allra bästa med att vara här i Scituate är nog mina morgonpromenader. Det finns få saker som får mig på så bra humör. Scituate är staden där alla hejar. Precis varenda hurtig morgonpromenerare som man möter ler, hälsar och säger nån härlig amerikansk fras. I morse var det Happy New Year alla sa till varandra. ÄLSKART! Det är som natt och dag jämfört med Mälarhöjden. Där är det inte poppis att prata med främlingar inte.
HUR SOM HELST.
Här kommer några bilder från min prommis imorse. Och varmt var det också för er som undrar. Minst 1 0 grader. Växthuseffekten at its best!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)