Dan före dan

Jävlar i min låda vad sjuka vi har varit, både jag och mamma. Eric och kidsen har dock klarat sig utan större skador, vilket var tur. Det finns ju få saker som är jobbigare än att ta hand om sjuka barn när man själv ligger på dödsbädden. Nu börjar vi dock se ljuset i tunneln! Både idag och igår har vi lyckats ta oss ut på några timmars shopping, utan att falla ihop och dö på plats.

Eric och Juni har varit ute på äventyr på det HÄR stället. Som Andys lekland fast med olika konst-stationer istället. Himmelriket för Eric med andra ord.

Och här har vi finaste mamma och världens bästa mormor - jag bävar redan för hur tomt det kommer bli när hon åker hem.

Imorgon är det dags - ÄNTLIGEN flyttar vi! Nog för att det har varit behändigt och härligt att bo mitt inne på manhattan, men vi är verkligen urtrötta på lägenheten vi bor i. Allt är vint och snett och lite för smutsigt. Dessutom innebär det att Juni snart kan börja på dagis, vilket verkligen känns som att det är på tiden.

Jag återkommer imorgon med bilder på vår nya crib!

Dödsbädden

Ligger här på min dödsbädd och drömmer mig bort till sommaren. Tveksamt om jag överlever tills dess dock. Mina febersvaga leder värker bara jag rör mig. Eric är i Atlanta och mamma är minst lika sjuk som mig. Vi går runt som två vålnader och jämrar oss och jämför sjukdomssymptom. 

Vi är båda på det klara med att det här KAN vara våra sista dagar i livet.

Skönsång

Det här inlägget är till Maria och pappa, de enda två personerna jag känner som inte har Facebook. Här är Erics nya video.

Och nej, det är inte jag som är tjejen i videon. Slående likt förvisso. Däremot är allt filmat i St Croix när vi var där på semester.

Vi fick just reda på att Eric ska va med på Leno den 10:e april, så om ni har vägarna förbi LA så hojta till. Annars går det ju minst lika bra att kolla på teve, för vem har egentligen vägarna förbi LA bara sådär?