Mer kärlek

Om ni vill fortsätta på kärlekstemat kan ni klicka HÄR. 50 mest romantiska bilderna genom tiderna.

Varning för känsliga läsare.

Amerikaner alltså

Såhär lagom tills söndagsmorgon-kaffet ger jag er en liten bildserie. 

Välkommen på GRÅTFEST. 

 

Världspremiär

Aja, nästan iallefall. Om ni är känsliga kan ni ju blunda när killen skär upp sitt eget huvud.

Det kommer aldrig gå

Jag packar och Fiffi packar ur. Upptäcker att jag har alldeles för svagt sinne för sådana här aktiviteter. 

Om gårdagen var så himla mysig och fin är den här dagen precis likadan. På tvärtomspråk alltså. 

Pensionärsvarning

Beskrivning på en riktigt bra lördag: En pastasås som står och puttrar hela dagen. Träning. Margaritas som görs lite för tidigt på eftermiddagen. Massa familj som kommer och går. Middag som pågår i flera timmar. Rödvin.  

Avslutning: I säng innan klockan slår 11. Serri. Bästa typen av lördag, alla kategorier. 

*stämningsbilder*

American girl

Juni. Min förstfödda. The apple of my eye. Jag dör över henne. I mina ögon finns det inget vackrare, mer perfektare. Mitt tigerhjärta bankar så hårt för den där ungen. Hon är så lugn och eftertänksam. Rolig. Och smart.

Allt det här är hon tyvärr bara på engelska nuförtiden. Svenskan - kaputt. Vet inte riktigt vad som hände. Plötsligt en dag kallar hon mig mommy och frågar varför inte jag kan prata som alla andra, english that is.

Igår: Oh my god mommy, you're silly. I want pancakes for breakfast, not yoghurt, that's yucky!

Ni hör ju själva. Ungen är helt amerikaniserad. 

Ännu en anledning till att det är tur att vi är på väg hem. 

En parantes bara

Haha. Tack för alla fina ord. Nu när jag läser igenom vad jag skrev igår låter det lite som om jag fiskar efter komplimanger. Så var inte fallet. Inte den här gången iallefall. (annars: ÄLSKAR komplimanger) 

Det var bara en stilla undran över om jag kommer ha inspiration/ork/lust att blogga när jag ändå träffar er alla på en daglig basis. 

Aja, den som lever får väl se. Viktigare beslut har ju blivit fattade. 

Älskar att den som blev mest upprörd var mamma - som jag träffar precis VARJE dag när jag är hemma. 

Slutet är nära...

Ja. Alltså. Eller...? 

Jag startade ju den här bloggen för mina närmaste hemma i Sverige. Mamma och pappa ville se bilder på Juni och Fiona typ. Jag trodde aldrig jag skulle tycka det va så kul att blogga. Nu ÄLSKAR jag det. Även fast det aldrig är någon som kommenterar (vad är det för fel på er?) blir jag så himla glad över att veta att ni kommer in här och kollar läget ibland. 

Bloggen fyller ju en funktion så att säga.

MEN. Nu när jag kommer hem? Vad ska jag skriva om då? Jag bara: Härligt med storhandling på Lidl idag eller: Fruängen är så underskattat, ett hett tips till er som tycker extramycket om alkisar och förortscentrum. Eller: Manda kom över ikväll, det var trettiotredje dagen i sträck. 

Nä. Bara jag tänker på det tänker jag HERREGUD vad tråkig den här bloggen kommer att bli. 

Vad tycker ni? Blir ni förskräckligt ledsna om den här bloggen bara lever i några dagar till? Passa på att kommentera vettja! Ingen blir gladare än jag. 

Billy Bob

Vi säljer vår bil. Älskade fina bil. Direkt när vi såg honom döpte vi honom till Billy Bob, pga extremt passande namn bara. 

HÄR kan ni se annonsen. Visst är han himla fin? 

Önskar att jag kunde packa ner honom och ta med han hem.

Countdown

Vi räknar dagar nu. Snart kommer vi hem. Jag är helt pirrig i magen av längtan och samtidigt börjar jag få ångest över att lämna det här landet som jag har kallat hem det senaste året.

Vi borde göra så himla mycket. Organisera. Packa. Hela våra liv är nerpackade i lådor i källaren, och bara tanken på att börja packa ihop och välja ut vad vi ska ha med oss till Sverige gör mig yr av svindel. Vet inte ens var vi ska börja. Känns lättare att bestiga ett berg.

Så. Istället för att göra alla dom där viktiga sakerna gör vi precis tvärtom. Sen Eric kom hem från NYC har vi inte gjort något vettigt alls. Vi spenderar dagarna ute. Går långa promenader i skogen. Tränar. Äter lunch och dricker mängder av kaffe. Hänger på stranden. Badar för sista gången det här året. Njuter av solen och klär ut Fiona till en drake. Tänker att det här snart är över och herregud kommer vi verkligen trivas i Sverige igen? *haha, orkar inte med mig själv ibland*

Men man måste dra en gräns nånstans hörrni, om vi inte börjar packa snart kommer vi aldrig komma hem. 

Och ni som undrar EXAKT när vi kommer hem. Vi har inte köpt biljett än, men jag tror måndag!

Le Love

Om man har ledsnat på romantiska komedier men fortfarande vill ha vackra kärlekshistorier kan man surfa in HÄR. Le Love är en blogg fylld av fina berättelser om kärlek. Folk runt om i världen har mailat in och berättat deras speciella historia. Det är kärlek i alla dess former - olycklig, stor, stillsam eller lycklig. Läs och gråt, för vackert är det alltisammans. 

Ingrid the baby

När längtan blir för stor finns ju alltid Skype. 

Syskonkärlek

Istället för att vara på väg ner till NYC för att träffa världens finaste Danne spenderade jag ännu en dag på stranden. Det är tur att mina flickor är så gulliga annars skulle jag (om möjligt) vara ännu ledsnare än jag är över att inte få göra NYC med Danne. 

Men vad är väl en bal på slottet...?

Republikaner

Att vara här i USA under valtider är spännande, och samtidigt så SJUKT frustrerande. För Republikanerna är dumma i huvudet. På RIKTIGT dumma i huvudet alltså.

För några veckor sedan var det ett jäkla hallåandes när republikanen Todd Akin gick ut och sa i en intervju att kvinnor har ett biologiskt försvar som förhindrar graviditet vid våldtäkt. Dessa var hans exakta ord;

“It seems to me, from what I understand from doctors, that’s really rare,” Mr. Akin said of pregnancies from rape. “If it’s a legitimate rape, the female body has ways to try to shut that whole thing down."

Snacka om att han fick äta upp det uttalandet. Halva USA rasade. Men tyvärr är han inte ensam. OCH inte särskild extrem i sina åsikter. HÄR kan ni läsa om vad senatorn i North Dakota tycker. Släng alla kvinnor i fängelse för det mord de begår när de utför en abort. 

Paul Ryan som ställer upp som Mitt Romneys visepresident ser ingen anledning till att införa lagar som gör att kvinnor tjänar lika mycket som män för samma arbete, han vill ta bort alla preventivmedel från marknaden och tycker även han att abort är mord, även om mammans liv står på spel eller vid våldtäkt eller incest. Jag orkar inte ens börja skriva om vad dom tycker om homosexuella. Här är en reklamfilm som figurerar i amerikansk teve för närvarande;

Det här är bara några av åsikterna som republikanerna står för. Det är som om dom verkligen, verkligen tycker illa om kvinnor, och jag fattar inte. Seriöst - vilka tänkande kvinnor röstar på ett sådant parti? Det är som alla iranier i Sverige helt plötsligt skulle spinga iväg och rösta på Sverigedemokraterna. 

Demokraterna on the other hand. Jag älskar Obama. Jag älskar Clinton. Jag älskar till och med Michelle Obama. Kolla här på hennes tal hon höll i måndags på demokraternas konvent. 

Man dör ju över henne. DÖR. Om hon vore med i en Hollywood-rulle skulle man ju tänka: Ingen är så där bra i verkligheten. Jag har kollat på det här talet typ 15 gånger nu och blir tårögd every single time. 

Och så har vi Clinton. Bill Clinton är...ja, han är så bra att jag har gåshud under hela hans tal. Han tar upp så många bra saker, bland annat att det krävs en väldigt stor ledare för att tillsätta till exempel Hillary Clinton som Secretary of State, när hon var hans motståndare i valet. Bara för att hon var den bästa personen för jobbet. No grudge där inte. 

Om Republikanerna vinner det här valet kan vi inte flytta tillbaka till USA. Någonsin. För då har jag tappat all tro på det här landet. 

Solo

Sommaren är över. Jag känner det i hela kroppen. Kvällarna är svalare och strandleksakerna är på 75% rea i den lokala affären. 

Eric är i NYC och jobbar och Lorraine och Mike har också slut på deras semester. Med andra ord är det bara jag och the girls hemma. Jag struntade i den mörka himlen och tog med dom till stranden. 

Allt för att göra dagen lite kortare. Fan vad jag hatar att vara själv, är kanske världssämst på att vara själv med barnen. Blir så HIMLA uttråkad efter ett tag. 

Men. Hundra sandslott senare kan jag konstatera att dagen blev ganska fin ändå. 

Labour Day Weekend

I helgen var det Labour Day Weekend - aka den officiella avslutningen av sommaren. Snipp snapp slut så att säga. Nick och hans nya speciella någon kom upp från NYC för att fira med oss. 

 I lördags fyllde Erics kusin Britta 21 och blev överraskad av hennes familj med en jättefest.

Ett liveband, drickspelet beer pong och öl i keg. Kan väl knappast bli mer amerikanskt. Vid 11-snåret gav jag dock upp, helt snurrig av trötthet. Två dagar i rad. My god, den här mamman är on fire tänker ni nu eller hur? Aja, så on fire var jag tyvärr inte. Mer introvert och smått illamående. 

 Söndagsmorgon. Mysigt ändå. Att bli gammal och ha någon att läsa söndagstidningen med. Småprata om vad som står och dricka kaffe. 

Senare på söndagen var det dags för det årliga poolpartyt hos Mary Beth, en annan av Erics kusiner. Lovar, det finns ett hundratal. Känns som att va ingift i en iransk familj ibland.

Där drack vi margaritas och badade i poolen tills det blev mörkt ute och jag höll på att bryta ihop av trötthet och matkoma. 

För om man skulle sammanfatta den här helgen är det typ det vi har gjort. Ätit. Jag har ätit från morgon till kväll. Och inga nyttigheter heller kan jag berätta för er. Hamburgare, chips och kakor för hela slanten. Tre veckor av diet out the window. Status nu: ruta ett igen.