Juni

Min förstfödda. Herregud vilken kärlek jag känner för henne. Svindlande, som att konstant vara nyförälskad.

Tiden går så fort. Jag borrar in mig i hennes hår och viskar att hon måste sluta växa så snabbt. Nu räcker det. Hon är helt perfekt, just nu. Jag vill bara krama ihjäl den där stackars ungen och säga att jag älskar henne igen och igen. Flera varv runt månen.

Att dessutom veta att än så länge är jag den viktigaste personen i hennes liv. Fint.