Thanksgiving

Igår hade vi en försenad Thanksgiving Dinner. Älskar den högtiden. Fint att man har en dag då man ska påminna sig om vad man är tacksam för här i livet. Dessutom: mysfaktorn på att ha en stor söndagsmiddag med fina vänner. Stor. 

Jag låter helt enkelt bilderna tala för sig själva:

Bea hade gjort sötpotatis gratäng a'la Martha Steward som det kitchen det pro hon är. Jumjum.

 iPhone-eran. 

The Turkey. Som låg i saltbad hela natten och stuffades full med goda saker och som behandlades med mer kärlek än jag någonsin fått. Kolla leendet. Kan jämföras med hur han såg ut när han klippte av navelsträngen på våra två barn.

Barnen sprang runt och lät så mycket att dom lätt kunde förväxlas med en propagandavideo från befolkningstillväxt-enheten i China. 

Innan vi högg in på kalkonen fick alla säga vad dom var tacksamma för. Alla sa så fina saker att jag nästan började gråta flera gånger. Det här med att vara tacksam alltså. Man borde ju bli påmind oftare. 

Sen tog Eric fram flaskan och Fiona blev ledsen. Kolla även Emmys skeptiska blick i bakgrunden.

Ännu senare: Matkoma deluxe. Somnade innan klockan 10. Utmattad men lycklig över alla fina människor som finns i mitt liv. Både nya och gamla.