torsdagen den 27:e december 2012

Stevie Nicks

Om några dagar är jag i NYC igen. Staden som jag både älskar och hatar. Det finns få ställen som får mig att känna mig så...levande? Och samtidigt, allt för ofta -  alldeles utmattad.
Men tills det är dags att bege sig dit fortsätter jag i lugnan ro att lyssna på Stevie Nicks och äta julchoklad. Vi har haft något slags Stevie Nicks marathon härhemma över jul. Älskar den kvinnan så himla mycket. 


tisdagen den 25:e december 2012

Julafton

Enligt tradition var det dags för den årliga julaftonsfesten igår. Min favoritdag på hela året. Fullkomligt avgudar alla som var där. Tycker om att alla är så högljudda och glada och knäppa. Amerikaner at their best så att säga. 

Dessutom. Älskar att alla är välkomna, familj men även vänner som kanske inte har någon att fira med. Erics föräldrar är så himla generösa. Finaste draget i en personlighet tycker jag. Och det är oftast då festerna blir som bäst.
Julgranen och en tavla Eric slängde ihop när han var tonåring. Dör över hans begåvning ibland. 
Juni och Fiona var i sitt esse. 
Middagen. Bestående av...22 vuxna tror jag? Tappade räkningen efter ett tag. 
Tomten kom såklart ett tag. Juni stirrade på honom med jetlaggad blick, lekte lite mer med sina kusiner för att sen komma viskande till mig för att säga att det var dags att gå och lägga sig. Jag ba: jag lägger mig med dig ett litet tag. Vaknade upp 9 timmar senare. Största failen. Blir så trött på mig själv. Somnade alltså halv 10 och missade halva festen. 
 Och i morse vaknade Juni och Fiona till ett tomt kakfat och en gran som var fylld till bredden med julklappar. Dessa två alltså. Kommer bli så bortskämda?!  

Längtar tills detta kan börja ge skörd:

Man kan väl knappast säga att varken jag eller Eric är några proffs i köket. Därför fullkomligt älskar jag att Nana som är ett major pro i köket, har tagit det till hennes livsverk att lära ut hennes matlagningskonster till nästa generationen. 

Learn to Love Again

Eric har skrivit en låt till ett av de största boybanden i England (och nej, jag hade aldrig hört talas som dem heller!)  

Extra fint tycker jag det är att sången handlar om oss och våra issues när vi bodde i Boston för 100 sedan. Korta versionen: Det var ju nästan slut där ett tag när jag bestämde mig för att flytta hem till Sverige för att plugga. Väl hemma insåg jag att livet inte skulle funka. Att allt var så himla...färglöst utan honom.  Efter en resa till NYC och hundra telefonsamtal senare bestämde han sig för att flytta efter. The rest is history som man säger. 

Och nu sjunger några väldigt söta pojkar om vårt öde. 100 romantiska pluspoäng på det. 


måndagen den 26:e november 2012

Thanksgiving

Igår hade vi en försenad Thanksgiving Dinner. Älskar den högtiden. Fint att man har en dag då man ska påminna sig om vad man är tacksam för här i livet. Dessutom: mysfaktorn på att ha en stor söndagsmiddag med fina vänner. Stor. 

Jag låter helt enkelt bilderna tala för sig själva:
Bea hade gjort sötpotatis gratäng a'la Martha Steward som det kitchen det pro hon är. Jumjum.

 iPhone-eran. 
The Turkey. Som låg i saltbad hela natten och stuffades full med goda saker och som behandlades med mer kärlek än jag någonsin fått. Kolla leendet. Kan jämföras med hur han såg ut när han klippte av navelsträngen på våra två barn.
Barnen sprang runt och lät så mycket att dom lätt kunde förväxlas med en propagandavideo från befolkningstillväxt-enheten i China. 
Innan vi högg in på kalkonen fick alla säga vad dom var tacksamma för. Alla sa så fina saker att jag nästan började gråta flera gånger. Det här med att vara tacksam alltså. Man borde ju bli påmind oftare. 
Sen tog Eric fram flaskan och Fiona blev ledsen. Kolla även Emmys skeptiska blick i bakgrunden.
Ännu senare: Matkoma deluxe. Somnade innan klockan 10. Utmattad men lycklig över alla fina människor som finns i mitt liv. Både nya och gamla. 


fredagen den 23:e november 2012

Sömnlös

Jag vet knappt hur jag gör det. Varje dag är som ett under att jag ens överlever. Jag är så himla TRÖTT hela tiden. Fionas fasoner att vakna hundra gånger per natt börjar sakta men säkert ta död på mig. När ska ungen börja sova hela nätter egentligen? 

På jobbet är redbull och bra musik i hörlurarna det enda som funkar. 
Och fina kollegor. Såklart. 

torsdagen den 22:e november 2012

Råkultur

Stans bästa sushi finns på Råkultur. Jag släpade med mig Eric dit i veckan och han spann som en katt.

Bara en sån sak att man får tidsglas till det gröna teet. 

Väl värt ett besök.