Miami

Från att vara superpepp över att åka iväg utan barnen förvandlades jag till ett psykfall när planet lyfte från Logan Airport. Eric satt på filmen Bully, en dokumentär om mobbade barn och jag fulgrät i typ en timme. Vad hade vi gjort? Lämnat våra stackars barn hemma. I hela 8 dagar. När jag frågade Eric om detta kommer vara den utlösande faktorn till att dom blir mobbade i tonåren beställde han en stark drink till mig och satte på en romantiskt komedi. My oh my. Den kombinationen. Borde va de första dom ordinerar på psykakuten. 

När vi väl kom till Miami var jag gladare än någonsin. Vi bodde på Grand Beach Hotel  och det var fint. Vet inte riktigt vad jag ska tycka om Miami. South Beach var typ som Jersey Shore, stekiga typer och stranden var lika smutsig som i Accra, men ändå. Skön vibe på något sätt. 

Tvingade Eric att ta en ny facebook-bild. Av cirka 60 stycken var det EN som blev fin. 

Vi åt de godaste tacosarna. Älskade mina tills jag fick reda på att det var ko-mage jag satt och mumsade på. Magont resten av dagen. Så typiskt mig. Orka va glupskast i stan.

Som bröllopspresent av mamma fick vi en middag på valfritt ställe. Vi åt en sexrättersmiddag som varade i flera timmar. Vi pratade minnen och framtidsplaner. Det var mycket fint. Sen var jag så mätt att jag knappt kunde äta frukost morgonen efter. 

 Men mest av allt hängde vi på hotellrummet. Läste lite. Surfade lite. Tog tupplurar. Himmelriket med andra ord. 

Eric lekte Calvin Klein-modell. 

 Sen bar det av till The Keys. Mer om det imorgon.