Haha. Tack för alla fina ord. Nu när jag läser igenom vad jag skrev igår låter det lite som om jag fiskar efter komplimanger. Så var inte fallet. Inte den här gången iallefall. (annars: ÄLSKAR komplimanger)
Det var bara en stilla undran över om jag kommer ha inspiration/ork/lust att blogga när jag ändå träffar er alla på en daglig basis.
Aja, den som lever får väl se. Viktigare beslut har ju blivit fattade.
Älskar att den som blev mest upprörd var mamma - som jag träffar precis VARJE dag när jag är hemma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar