måndag 20 februari 2012

Äntligen här!

I förrgår packade ni vår hyrda minivan full med allt vi ägde och styrde kosan mot the Big Apple. Resan ner gick bra, Fiona skrek bara tre av de fem timmar det tog. Måste ändå ses som en ganska bra resa för en unge som skriker bara man nämner ordet bilbarnstol. Att vi sen hittade parkering precis utanför och att lägenheten vi ska bo i några veckor var JÄTTEFIN ser jag som ett tecken på att det kommer bli bra här nere. 

Att vakna upp i vår lägenhet dagen efter. LYCKA. Att genast sätta på oss kläder för att ge oss ut för lite frulle. LYCKOFJÄRILAR i hela magen. 

Juni var rätt så upprörd över att folk hade ritat på väggarna överallt. Busiga barn i Nåvjork konstaterade hon.
Frukost på Franklin i Lower East Side. Extra av allt. Man måste samla på sig krafter om man ska till Ikea. 
 Juni jobbade på hennes healande krafter. 
A stroll around the neighborhood som man säger här. 
 Första gungningen för Fiffi. Mycket uppskattad.
 Och här planerar Juni och Eric vilka blommor dom ska köpa till mig. Trodde jag men än så länge är jag blomlös.

 Att vi överlevde Ikea och matshopping var ren överlevnadsinstinkt. Ikea i Brooklyn skulle jag kunna skriva en hel avhandling om. Jag tror aldrig att jag har uppskattat Sverige så som jag gjorde där och då. Allt är SÅ ORDNAT och FINT i Sverige, och det lyste som igenom på Ikea. I restaurangen fanns Mac&Cheese på barnmenyn, men MED kokta grönsaker. Och alla möbler var så moderna och snygga. Både jag och Eric blev lite tårögda av saknad.

När vi stod i kön att betala stod vi bakom en kvinna med en liten tjej i Junis ålder. Hon var lite busig och råkade ha ner en glasljusstake som gick sönder. Mamman blev alldeles galen och började slå tjejen. Ja, alltså rakt framför våra ögon. Smiskade henne på händerna och på rumpan, hårt. Jag skrek -STOP IT, av ren chock, och Eric skrek -WHAT ARE YOU DOING?! Mamman stirrade på oss och började gasta om att vi skulle ta hand om våra egna barn och skita i vad hon gjorde. Kulturkrock at its finest. Alla andra tittade bort och låtsades som ingenting. Jag har aldrig sett en vuxen slå ett barn förut och var helt skakig. Resten av kvällen var både jag och Eric lite låga.

Usch och fy vad det finns många barn därute som har det svårt. Och vi håller på och eldar upp oss över att Juni äter yoghurt med socker i och kanske tittar på teve för mycket. Snacka om kontraster.
Hemma efter åtta timmar av fixandes. Firar med en Corona och snacks.  

2 kommentarer:

  1. Åh vad härligt livet verkar! Önskar att vi kunde mötas och äta mysig frukost ihop! Jag o Ebba har vart ute i Årsta och lekt med två pappor + barn (filips kompis :) På vägen dit missade jag avfarten och hamnade i Gamla Enskede (?) för att sedan när jag skulle vända om och köra tillbaka blev påkört när jag stod stilla och väntade vid ett rödljus... Bilen körde iofs bara i typ 2 km/h men påkörda blev vi enligt konstens alla regler!Hoppas ni får mysiga dagar och att du har ätit årets semla (fettisdag igår) annars får du ge dig ut i vimlet och leta reda på stans godaste, det får helt enkelt bli ditt uppdrag den här veckan! Puss på er alla!

    SvaraRadera
  2. Hjälp! Kan inte sluta tänka på den stackars lilla flickan! Helt rätt av er att säga ifrån, och modigt, fattar inte att folk kan blunda för sådant! Vad är förbaskad glasljusstake mot ett litet barn! Usch och blä! Kram från oss /Ji-Won

    SvaraRadera